Gatubarn i Brasilien

Det är morgon. Rahid är på väg genom en gränd till ett uthus där han vet innehåller värdefulla verktyg och sånnt. Han tar sig upp på taket, morgonsolen bländar honom men han ser ändå att taket är väldigt murket. Han sparkar sönder några plankor och klättrar ner till andra våningen på uthuset. Verkstade ligger precis under honom. Det ända mellan honom och värdesakerna är ett tunnt plankgolv. Det är inte fastspikat så han lyfter plankorna åt sidan. Han tar tag med händerna och hoppar ner. Det är inte så stort, men grejer finns det. Hyllor och bänkar fyller alla väggar. Han plockar på sig allt som går att bära och sälja. Han lägger allt i sin väska. Han tar satts och hoppar upp mot andra våningen igen. Han håller fast med händerna och ska precis dra sig upp när han ser någonting. Ett oöppnat paket med lim ligger under en fläkt på golvet. Han släpper taget igen och går fram till fläkten. Han flyttar den och börjar riva upp paketet. Då slås dörren upp bakom honom. En man står där med ett gevär och skriker åt honom på portugisiska. Rahid tar ett försiktigt steg mot hålet i taket. När han ska ta ett till så smäller det av. Det gör inte direkt ont. Färgerna runt honom blir svagare. Hans ben vill inte lyda. Hans ben ger tillslut vika och han går ner på knä. Allt blir svart. Han känner hur resten av hans kropp slår i golvet. Sedan känner han inget mer.