"Kenau och Jenaut"

Solen går upp och det är en ny dag i dag. Kenau, 13 år, vaknar av att en kvinna skriker åt dom. Hon skriker att dom är äckliga och att dom borde skaffa ett hem. Men Kenau har ingen stans att ta vägen, han har inget hem och ingen som älskar honom heller. Han är för ung för ett eget hem, men ett jobb har han. Han får inte mycket till lön men det räcker oftast till mat för dagen och om han sparar i några veckor så räcker det till att skaffa lim. Då behöver han inte känna kylan, hungern och bekymrerna! Men han vet att man kan få hjärnskador för livet, fast vad har han för val? Han tigger ofta med, men det svar tiggande gatubarn ofta får är: stick ditt äckel, en käftsmäll eller inget svar alls. De flesta ignorerar bara och låtsas att de inte finns, men det gör de.
Idag ska han och hans kompis Jenaut gå till polisen och be om att få hjälp att komma till Itumeleng, ett hem för gatubarn. Där får man mat varje dag, utbildning, kärlek, och framför allt en trygghet och en ljusare framtid. Kenau har hört om Itumeleng många gånger. Han vet inte själv hur det är där men av vad han har hört låter det som ett paradis.
Nu är dom på väg till polisstationen. Dom båda vet att chansen att få det bättre är liten. Dom har varit där förut, men då sa polisen att om dom slutar stjäla får dom komma med på väntelistan, och så fort det finns en plats får de komma in på Itumeleng. Nu hoppas dom på det bästa. Dom har inte stulit något på en månad.

En i 7:an