En dag i ett gatubarns liv

Ryggen värkte när jag vaknade. Min rygg var öm och den sved.
Jag reste mig sakta men orkade inte mer. Jag föll till marken.
Igår hade jag varit tvungen att anfalla ett läger men jag hade sprungit
iväg åt ett annat håll för att ta skydd.
Men de vuxna hade hunnit ifatt mig och senare på kvällen hade jag blivit piskad
och slagen. Mitt blod hade stelnat på ryggen och jag kände tårar falla ner för min kind.
Jag låg orörlig på det kalla betonggolvet. Det fanns inga fönster bara ett litet hål i
stenväggen. Min hals var igentäppt och svullen.
Jag kunde inte svälja utan att det gjorde ont. När jag låg på golvet med öronen tryckta
mot marken hörde jag steg som närmade sig, steg som lät hotfulla.
Dörren öppnades, mina ögon bländades av solen som sken in. Det tog en stund innan jag
vande mig och jag kollade med stora ögon på den storvuxna mannen som höll i ett gevär och en piska. Han såg på mig och pekade att jag skulle följa med ut. Mina händer hade stora röda märken från repen som skar mot mina handleder. Jag började sakta resa på mig och jag kände hur jag skakade. De få musklerna jag hade kvar fick jag anstränga mig för att kunna röra på.
Jag kände en knuff, en knuff som fick mig att ramla omkull. När jag kom ut såg jag barn som sakta blev misshandlade. Han tog mig i armen och förde mig till ett annat rum där ett barn satt på knä med förbundna ögon.
Den vuxna mannen gav mig geväret.
Jag kollade på honom. Han började skrika åt mig och den lilla killen som satt där på knä skrek av rädsla. Mannen skrek åt mig att döda honom.
Båda skrek och till slut blev det för mycket press och jag tryckte
på knappen.
Barnet föll till marken.


Evelina 7A