Ett liv på gatan

Om jag hade varit gatubarn? Den tanken kommer upp ibland. Man jag tror ingen som inte har upplevt det kan känna som dom gör. Tänk att inte bli sedd, hörd eller älskad av någon. Inte känna trygghet eller kännslan av att vara mätt. Att sitta på gatan dag in och dag ut. Visst vi kan känna så och känna sorg för hur dom har det. Men det är bara dom som vet hur det verkligen känns. Dom går igenom allt det här varje dag. Deras dag går ut på att sniffa lim för värme och tigga pengar och sälja sig för mat. Vad är det för ett liv? Är det det ens ett liv? Men dom är starka och ger inte upp, gör allt för att överleva. Deras drömmar är att ha en familj, någon att bli älskad av, en utbildnng, pengar så dom klarar sig och kanske riktiga kläder på kroppen. Allt det tar vi för givet, det är vår vardag. Och det är någonting dom troligtvis aldrig kommer få.