Om jag hade varit ett gatubarn skulle jag göra allt jag kunde för att komma in på ett barnhem. Även om det är svårt skulle jag göra allt i min makt för att komma till ett. För barnhem hjälper, barnhem har sängar och sängar är betydligt bättre än marken.
För att överleva hade jag nog börjat tigga ganska mycket och om det hade blivit riktigt kris på mat eller kläder så skulle jag börja stjäla.
Att vakna varje morgon med tanken på att man kan bli dödad, det finns inte för oss. Att vara rädd för att möjligheten finns att man inte får mat, att man fryser så mycket att man ramlar och dör. Alla som har det bra klagar egentligen över saker som är löjliga om man jämför med riktiga problem världen runt. Man kan inte ens sätta sig in i den situationen som de är i. Ingen av dem vill bo på gatan, varför ska människor se ner på barn som bor på gatan? Som att de själva har valt det, som att de själva trivs.
/s.