Dagen började med att jag vaknade av butiksägaren som skrek åt mig att sticka. Jag hade sovit utanför hans butik bara för att det lyste en lampa där inne. Kände mig säker där på något sätt. Men varför får jag inte sova där? Han bor ju inte där direkt och jag ger inte ifrån mig några ljud, men dom lite rikare hade något emot mig. Men senare på dagen så fortsatte jag min vandring till den närmaste soptipp som var en bit bort. Jag hade bara gått i en dag och jag vet inte hur långt bort det var, bara att den fanns. Jag hade hört av några av mina vänner att det fanns en. Om jag inte hittade den så skulle jag gå till en storstad för jag ville inte vara kvar här i denna hålan där alla kallar oss smuts...
Jag har bara gått i ca 3 timmar men det känns som en evighet. Jag har inga skor, fötterna värker, är hungrig som bara den, men min mage har i alla fall slutat kurra. Den har kanske fattat att det är hopplöst. Jag stannar vid en bänk, jag bestämmer mig för att sova där. Det är svårt att somna även om man är hur trött som helst. Jag tänker på mamma. Jag saknar henne, men hon ser nog mig från himlen
/ en i 7a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.