Dagbok

-Ta honom! skrek manen i fruktståndet.
- Vadå, tänkte Ari ett äpple. Ari sprang iväg från torget och gömde sig i en buske i parken. Ari började äta på sitt äpple, och åt upp äpplet i ett nafs. Han var hungrig. Ari tog av sig sina trånga skor och vickade på tårna. Han kände hur magen kurrade. Äpplet hade inte räckt för att mätta hungern. Men det var första gången på två dar han hade ätit något. Ari tog på sig skorna och gick ut ur busken. Det började blåsa i staden. Han kände kylan som smekte hans bara överkropp, hela kroppen rös. Han kände hur den kalla vinden grävde sig in i magen och ut igen.
- Jag måste hitta någon stans att värma mig, tänkte Ari. Han kom ihåg i vintras när han fick ett tips från en fd kompis om bakgården till ett övergivet hus. Ja, det är ju inte obebott, det är ett gäng som säger att dom äger huset. När han tänkte på huset kom han ihåg sin kompis Angelica. Hon berättade allt vad man bör veta om staden. Men en dag var hon borta. Ari frågade några andra gatubarn om dom hade sett något. Dom sa att hon hade blivit indragen i en bil med en säck över huvudet. Efter två dagar kom en kille i 16- års åldern och sa att han hade varit på en bordell en bit utanför staden och hade sett Angelica. Han hade känt Angelica och frågade runt om vem hon var mest med. Och då hade någon sagt något om Ari. Ari skakade av minnena och gick vidare. Förmiddagen tog slut och början av eftermiddagen tog sin start.

Det började regna i staden, stora regndroppar föll ner på huvudet och tyngde ner hela kroppen. Regnet var ljummet som det brukar vara i Buenos Aires. Buenos Aires det värsta stället i världen för ett gatubarn tycker Ari. Himmelriket blev till helvetet. Varför var vi tvungna att flytta in i staden? Vi hade det så bra på vår lilla bondgård. Då mindes han hur gerillakrigare tvingade dem att flytta för annars skulle de ta Ari. Han förstod inte vad gerillakrigarna menade med att han. Regnet fortsatte att falla ner på Aris axlar. Ari var inte säker på att hyreshuset fanns kvar, men han hoppades. Han frös, det var kallt. Han kom fram till kvarteret där hyreshuset låg. Han hoppades på det bästa. Han kollade runt hörnet. Han hörde rop och skrik. Han kunde inte höra vad dom sa, men det lät hemskt, konstigt och hotfullt. Han smög fram till en soptunna och gömde sig bakom den. Han såg en svart skåpbil med polisens logga. Ari hörde ett fönster gå sönder. En polis kom ut ur bilen med en tub av något slag. Det var inte en syretub, det var pepparsprej. Ari satt bakom soptunnan och hörde skriken som sakta tog slut en och en. Det var polisen som hade vunnit. Pojkarna kom ut en och en från bakgården och sattes i skåpbilen. Skåpbilen åkte i väg och försvann. Ari var själv. Han tänkte på pojkarna som blev tagna av polisen. Ari gick in på bakgården, det var ett rent kaos där. Ari hade rätt, dom hade eldat men den var släckt nu. Regnet slutade att falla. Ari gick in i huset och gick runt och kollade om någon var där. Det luktade pepparsprej. Ari gick in i köket han kollade i skåpen som var proppfulla med mat, han tog stora munnar med mat och njöt av varje tugga. Han gick upp till ett av sovrummen och la sig i sängen och blundade.