Kära dagbok

Käre dagbok!

Idag när jag slog upp ögonen efter en hemsk mardröm förstod jag själv att det inte va någon dröm, men jag önskade att det var det. Jag drömde om en tjej som hade blivit lurad utav sin halvbror, att hon skulle få följa med honom på en resa till Ryssland. När de sedan var framme i Ryssland efter en långresa stod det en man och väntade på dem vid flygplatsen. Mannen sa något på ryska som inte flickan förstod. Hennes halvbror sa till henne att följa med mannen. Han skulle föra dom till det lyxiga hotellet brodern hade talat om. När hon gav sig iväg med den såkallade mannen som skulle köra henne till hotellet körde de in på en smal väg till en ganska dyster gata där han visade henne vägen till ett rum. Sedan sa han på svenska att han nu ägde mig och att jag nu skulle bli en prostituerad min första kund skulle komma om ett par timmar.

Men jag visste ju själv nu att det inte var någon dröm utan att det var mitt liv det handlade om. Att dessa män fick göra var det ville med mig bara att dom såg till att jag var vid liv.
När jag satte mig upp på sängen tittade jag mig omkring och såg dom dystra gula väggarna som hade sprickor i sig. Borta i hörnet stod det en litet kylskåp som det knappt fanns någon mat i. Jag gick fram till kylen och tog fram en liten bit pizza som dom hade lämnat till mig för drygt två dar sen. När jag tog den första tuggan var det nästan som att jag ville få upp det igen, det var torrt och hade små gröna prickar på sig men jag va tvungen att hålla igen. När jag hade fått i mig den mögliga pizzabiten gick jag bort till spegeln och kollade på min spegelbild. Det var nästan så att jag blev rädd. Jag såg helt förstörd ut. Med lite puder lyckades jag täcka i alla fall dom värsta märkena i mitt ansikte som jag hade fått utav knivblad, smällar och andra föremål.

Nej nu måste jag gå. Det knackar på dörren och det är min första kund nu idag. Vi hörs ikväll.

Skrivet den 18 Maj 1998, klockan 10.00.