tisdag 31 mars 2009

Din meningslösa blick fylld med tårar vet att jag behöver någon.


Eller något...

En person, eller en känsla av att vara välbehövd.

Jag fingrar på min ytliga hunger och känner hur den blir mer intensiv..

Och jag känner att snart brister hela jag i tusen bitar

Inget kan hela min nersmutsade själ full utav frostbiten skam

Jag kommer aldrig bli något

Snälla rädda mig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.