Din meningslösa blick fylld med tårar vet att jag behöver någon.
Eller något...
En person, eller en känsla av att vara välbehövd.
Jag fingrar på min ytliga hunger och känner hur den blir mer intensiv..
Och jag känner att snart brister hela jag i tusen bitar
Inget kan hela min nersmutsade själ full utav frostbiten skam
Jag kommer aldrig bli något
Snälla rädda mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.