Kära dagbok ännu en dag i detta helvete. 217 dagar har det gått. 217 dagar sen min pojkvän lurade mig att vi skulle åka på en solresa tillsammans. Vi skulle mysa och ha roligt i två veckor. Nu sitter jag här i min säng, som jag knappt vill kalla säng. Den är liten och hård som sten, kallt är det också. Jag är fortfarande berusad efter den rena spriten jag hävde i mig innan mina förra tre kunder. Så är det alltid. Jag och dom andra flickorna delar på några flaskor för att slippa smärtan av de vidriga, gamla gubbarna.
Idag har jag bara ätit en torr gammal smörgås och druckit ett glas ljummet vatten. Magen skriker av hunger. Min svarta kalufs är trasslig och smutsig. När jag kollar mig i spegeln äcklas jag av mig själv i dessa korta kjolar jag tvingas bära. Jag brukar drömma att mina föräldrar har fått veta var jag är och kommer och hämtar mig, men jag blir lika besviken varje morgon när jag vaknar.
Nu är klockan halv tio och mannen som äger mig har sagt att det är den bästa tiden att få kunder. Så jag har inget annat val än att masa mig ut precis som jag har gjort varje jävla kväll i 217 dagar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.