Dagbok

Kära dagbok..
Jag har precis haft mitt första besök för dagen. En stor och kraftig man i ungefär 40års åldern. Skallig var han och stank svett. Han var hårdhänt och slog mig i ansiktet när jag inte gjorde som jag blev tillsagd. Jag tänkte absolut inte vara svag och sammarbeta så jag var honom inte till viljes. Äcklad och förtvivlad för att det inte var något jag kunde göra, låg jag stilla och lät honom göra sitt. När han tyckte sig vara nöjd började han ta på sig sina kläder. Då reste jag mig från sängen och sprang in på toaletten. Låste om mig innan jag böjde mig ner över toalettstolen och kräktes. En sådan äcklad känsla har jag fått flera gånger varje dag den här veckan. När jag sedan ställde mig upp och fick se mitt ansikte i den smutsiga speglen som hänger på den gröna kakelväggen fick jag nästan en chock. Det var helt förstört. Jag blev ännu mer äcklad. Ställde mig i duschen och försökte skölja bort känslan. Men den stannade kvar. Kröp som en parasit under skinnet på mig. Inte förens när jag kom ut ur duschen kom jag på att jag glömt ta av mig underkläderna innan jag gick in i duschen.

När jag kom ut från toaletten plockade jag fram nya torra underkläder ur min resväska. Resväskan som jag trodde jag packade för att jag skulle flytta utomlands med min pojkvän. Men istället hamnade jag någon annanstans. Var jag nu hamnade. Jag hoppas han fick bra betalt så som jag har det.

Jag klädde på mig dom torra underkläderna. Jag slängde mig på den obäddade sängen. Tryckte ner näsan i madrassen. Den luktade gammalt och unket lixom resten av lägenheten. La huvudet på en av dom rosa kuddarna som fanns i sängen. Tänkte på veckan jag varit inlåst här. Vad jag ville allra helst just nu var att få gå ut. Ta frisk luft och kanske gå en promenad i det sköna vårvädret. Känna att man kan göra vad man vill. Ingen som kan säga vad du ska göra eller inte göra. Ingen som slår dig. Få leva ett normalt liv.. Mina ögon fylldes av tårar. Hur hade allt blivit så fel?

Jag somnade och vaknade en timme senare av att jag hörde 3 bankande på dörren. Jag satte mig upp. Tryckte mig intill väggen. Sedan hörde jag nycklen sättas i dörren och sakta vridas om. In kommer han den långa mannen med svarthår som ser så hotfull ut, mannen min pojkvän lämnat mig med innan han försvann på stationen i Paris.
Jag tryckte mig ännu mer mot väggen. Men han gick rakt emot mig tog tag ett hårt grepp om min arm och drog ut mig på golvet. Jag gav ifrån mig ett skrik.
Han släppte min arm och höjde näven istället till ett slag som träffade min käke. Slaget värkte. Jag låg stilla och tyst på golvet. Efter det gick han. Han slängde bara en påse på golvet innan han gick. Han slog igen ytterdörren med en smäll och låste sedan.

Jag öppnade påsen. Inuti låg några hamburgare från Mc donalds. Lön för dagen tänkte jag och började sakta äta en av hamburgarna.

När skymmningen började falla kom nästa besök. Det var en ung man den här gången. Han kanske var runt 26 år. Han klev in i sovrummet med ett leende på läpparna.
Jag som redan låg på sängen blundade och drömde mig bort. Ville inte tänka på mannen som nyss gått in genom dörren till "mitt" sovrum. Ville inte tänka på vad han skulle göra med mig. Han började dra i mina kläder. Jag låg helt stilla. Rörde inte en min. Sekund blev till minut, minut blev till timme.

När han var färdig gick även han direkt. Som alltid när jag hörde dörren gå i lås sprang jag till toaletten och kräktes. När jag sedan såg mitt ansikte i den smutsiga speglen igen blev jag genast ännu mer äcklad. Mitt ansikte skiftade i blått och lila. Inte konstigt efter alla hårda slag jag fått ta på bara en vecka. Jag ville få bort den krypande känslan under huden som börjat komma igen. Men det var ingen idé att försöka ens. För den känslan skulle vara kvar hela kvällen. Den här mannen var inte den sista. Utan bara den första av ett antal...