En barnsoldats dagbok

Dom sa att vi skulle få riktigt mycket mat om vi dödade den lilla armén som hade gjort upp läger några 100 meter från vårt läger. Alla skyndade sig upp fem på morgonen, tog vapnen i vapenförrådet och började sakta springa mot fiendens läger. Jag var nästan längst bak, med en kompis jag hade träffat dagen tidigare. Dom längst bak började sacka efter, men vi andra bara sprang på.

Vi gömde oss i en skogsdunge, inte så långt från fienderna. Han som brukade piska oss om vi gjorde nått fel kom fram och ställde sig framför oss. Han viskade tyst att om vi skyndade på riktigt mycket nu skulle vi slippa bli piskade i en hel månad! När vi hörde det började alla springa mot fiendernas läger.

Vi sköt stora hål i deras tält, men det var inte någon där. Vi stod helt stilla och var förvånade och undrade var dom hade tagit vägen. Helt plötsligt hörde vi skott från en annan skogsdunge lite längre bort. Först föll två stycken ner och dog, sen ramlade fler och fler, vissa dog, andra blev allvarligt skadade. Skotten susade runt om mig och jag började springa mot vårt läger. Min kompis ramlade död ner framför mig och jag började gråta. Nästan halva vår armé hade dött, och vi hade inte dödat några av fienderna som hade lagt sig i bakhåll. Fler och fler dog, och dom som var kvar började springa tillbaka. Några stupade framför mig och jag hörde flera ramla till marken bakom mig.

Jag hann in i skogsdungen vi hade kommit ifrån och där stod han med piskan. Han kollade riktigt argt på mig och tog mig i nacken och drog mig till vårt läger.

Han drog in mig i hans tält och drog sönder min tröja. Han började piska mig på ryggen och tog i allt mer och mer. Han skrek att jag var en fegis, en ynkrygg och jag bara grät. Jag kände hur det brände i ryggen, det blev bara värre och värre. Efter en halvtimme slutade han. Stora hudbitar hängde från min rygg, och blodet rann. Han drog papper runt ryggen och över bröstet och magen.
Han sa till mig att jag skulle bli skickad till ett annat läger. Han sa att om jag fegade ur en gång till skulle han döda mig. Jag var rädd. Den natten så skulle jag åka bil till det andra lägret. Jag kunde inte sova när jag låg på marken i tältet, och när jag skulle åka så kunde jag inte sova i bilen. Jag var vaken natten lång.

När vi kom fram på morgonen så var jag trött och hungrig, jag hade inte fått någon mat kvällen innan. Jag blev inslängd i ett tomt tält. Allt som fanns där inne var en gammal kudde och en trasig filt. Jag tänkte gå ut, men så kom en vakt och ställde sig framför ingången. Han öppnade och kollade på mig. Han sa till mig att om jag försökte ta mig ut så skulle jag bli piskad. Jag tänkte på hur det hade varit dagen innan, jag kände försiktigt på min rygg, det sved.