Min dagbok

Torsdagen den 2 april.

Kära Dagbok, mitt liv på gatorna blir inte bättre. När jag öppnar ögonen så hoppas jag på ett mirakel, att jag vaknar upp i mitt rum och är hemma, att mamma lever och att jag kan äta mig mätt. Varje morgon tänker jag samma tanke och varje morgon blir jag lika besviken när jag upptäcker att ingenting har förändrats. Jag är fortfarande ett gatubarn som inte har något hem, inga pengar och som andra människor inte bryr sig om. Jag är hungrig och om jag har tur så lyckas jag sno en frukt eller något på marknaden idag…
Jag ålar ur mig den smutsiga säcken som jag sover i och börjar gå bort mot marknaden. Jag är så hungrig! I går lyckades jag bara hitta ett äpple att äta.
Jag hade tur idag, lyckades hitta lite snabbmat som någon hade slängt. Jag börjar gå till andra sidan stan, det är lugnare där på nätterna. När jag kommer fram faller jag utmattad ihop i en gränd och somnar.

Fredagen den 3 april.

Jag har bara sovit några timmar. Jag drömde samma dröm som jag alltid brukar göra. Att jag var hemma, och att mamma kom med frukost till mig. När jag var mindre hade vi det ganska bra, vi hade i alla fall mat och pengar så att vi klarade oss. Men sen stack pappa och en kort tid där efter blev mamma sjuk och dog. Ingen som vi kände kunde ta hand om mig. Det var därför som jag åkte till stan, jag trodde det skulle blir bättre här men det blev det inte.
Så nu sitter jag här och är ett gatubarn som måste stjäla för att överleva. Min dröm är att en dag få gå i skolan och sen utbilda mig till lärare.